Feminismen kom till huset

I november 2016 beslutade Finlands studentkårers förbund rf:s förbundsmöte att kalla FJF en feministisk organisation. Sittande ordförande Heikki Koponen kommenterade debatten som uppstod om beslutet i ett öppet brev med att ”som feministisk organisation jobbar FSF för likabehandling av alla kön”.

Att främja jämställdhet är ingen ny fråga för FSF. Under hela sin 100-åriga historia har FSF:s inställning till jämställdhet, kvinnorörelsen och feminismen rört sig i vågor, i takt med studentpolitiken.

70- och 80-talet: Kvinnornas frammarsch i FSF:s ledning

Det ökade antalet kvinnor vid universitet, i studentvärlden och politiken avspeglades också vid FSF. Fram till 1970-talet hade FSF varit rätt mansdominerat, tills styrelsen fick sin första kvinnliga medlem. – Det var förvånande att det inte hade funnits någon före mig. Det fanns ju ändå kvinnor i studentkårerna. Vi var inte så få i studentkåren vid Helsingfors universitet, det vill säga i dess styrelse, men det var säkert det att när bara en av flera grupper valdes och man bara valde en. var det sällan en kvinna.” Helena Raumolin-Brunberg minns.

”För första gången minns jag att kvinnosaken klev in genom dörren då vi firade internationella kvinnoåret år 1975”, skriver FSF:s långvariga kontorssekreterare Seija Silventoinen. På den tiden var FSF med i en kommitté som förberedde FN:s internationella kvinnoår vid Berlins världskongress.

Även om antalet kvinnor i FSF:s styrelse ökade under decenniet, fortsatte kvinnorna att möta fördomar i studentpolitiken. I internationellt samarbete kunde till exempel sammansättningen av FSF-delegationen ge upphov till ovanliga situationer när Finland blev kvinnor att förhandla om studentfrågor.

Den första kvinnliga ordföranden för FSF var Marjo Timonen, som nyligen hade avgått med pension från posten som riksdagens kommunikationschef. Helsingin Sanomats rubriker utlyste att en kvinna valts till ordförande i FSF. Och det var så vi fick ganska mycket publicitet. Och sedan under det andra regeringsåret 1981, då hade vi en stund till och med kvinnomajoritet i FSF:s styrelse.” Timonen minns.

I början av 1980-talet klättrade kvinnofrågor ännu högre upp på dagordningen för FSF:s arbete. I början av årtiondet arrangerade FSF flera seminarier om kvinnors ställning med olika aktörer, till exempel ett seminarium i Åbo med titeln ”Sexistisk kultur som trakasserare av kvinnor (och män)”, som samlade mer än 300 deltagare. År 1983 hölls även den första kvinnoträffen.

På 1980-talet grundades också FSF:s eget nätverk FSF-systrarna. Kvinnonätverket ansågs särskilt nödvändigt då männen traditionellt organiserat sig i herrklubbar och liknande. Därför var syftet även att hjälpa kvinnor skapa nätverk. Även i dessa dagar träffas FSF-systrarna minst en gång om året.

90-talet: Från kvinnosaksverksamhet till jämställdhet

I början av 1990-talet beslutade förbundsmötet att övergå från kvinnosaksverksamhet till jämställdhetsverksamhet. På 1990-talet hölls fortfarande kvinnoträffar och debattevenemang med kvinnliga riksdagsledamöter. Frågor om kvinnosaken och jämställdhet var också starkt närvarande i FSF:s internationella arbete, och FSF:are deltog i flera av dåvarande ESIB:s seminarier, just som presenterare av kvinnofrågor och jämställdhetsperspektiv.

Under 1990-talet sågs jämställdhetsfrågor i allt högre grad inom all FSF-verksamhet, och i mitten av årtiondet började man vid sidan av kvinnofrågor diskutera mer jämställdhet. Efter mitten av 1990-talet inriktades FSF:s debattevenemang och flygblad mer allmänt på jämställdhet och likabehandling i universitetsvärlden och samhället samt jämlikhet mellan generationerna. ”Under fem jämställdhetsträffar år 1998 behandlade man kvinnoforskning och jämställdhet i arbetslivet, jämställdhet i studentval, lärar- och forskarkarriärer, sexuell jämställdhet och mansverksamhet, romsk utbildning, utländska studenters ställning och problemen för personer med funktionsnedsättning”, skriver Seija Silventoinen i sin memoarer.

2010-talet: Likabehandling och feminism som vägvisare för verksamheten

I början av 2000-talet hade FSF:s ordförande så gott som uteslutande varit man, förutom år 2002, då Elina Moisio var ordförande.Under 2010-talet höjdes könet medvetet till en av de frågor som ska beaktas vid personval, och sedan dess har könsfördelningen i styrelsen  jämnats ut. Under 2010-talet har det också varit brukligt att välja en person av olika kön till vice ordförande.

2016 anslöt sig FSF till Seta rf:s stödmedlem och deklarerade sig med förbundsmötets beslut till en feministisk organisation. Likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering är viktiga värden för FSF och fortsätter att vägleda FSF:s dagliga intressebevakning.