Med i att förstärka den nationella och internationella studentgemenskapen

EU-medlemskapet förändrade FSF:s verksamhetsmiljö på ett betydande sätt, men hur såg den internationella verksamheten ut tidigare? Våra alumner berättar hur studentrörelsens internationella nätverk har formats med åren.

År 1921 fattade de finländska studentkårerna ett beslut om att sluta sig samman. Finlands studentkårers förbund grundades för att studentkårerna skulle ha möjlighet att delta i internationell studentverksamhet, Internationella studentunionen, i efterdyningarna av första världskriget. 

Redan under de första verksamhetsåren förenade FSF och de andra nordiska studentförbunden sina krafter. De samlade gruppstyrka genom att uppträda tillsammans i internationella sammanhang. Det nordiska samarbetsorganet, Nordiskt Ordförande Möte (NOM), är fortfarande aktivt och omfattar nu också de Baltiska länderna.

Men för det mesta skildrar de intervjuade alumnernas berättelser en värld som splittrats av kalla kriget.

Mellan två eldar: 50-talet

“Det var fråga om en hektisk tid för den internationella studentverksamheten”, säger dåvarande generalsekreterare Jaakko Iloniemi. “Hela situationen var politiserad. Utan att överdriva mycket, skulle man kunna säga att den internationella studentverksamheten var en del av kalla kriget.”

Det fanns två internationella centralorganisationer. International Union of Students (IUS), som hade sitt huvudkontor i Prag, omfattade studentkårerna i östblocket, medan studentkårerna i västblocket tillhörde International Student Conference (ISC). ISC hade sitt sekretariat i Nederländerna. En del av länderna vacklade mellan den östra och västra studentrörelsen – som till exempel Finland.

När det östra IUS började luta starkt mot vänster, lämnade FSF förbundet år 1956. “Students as such var en nästan helig fras som vi upprepade mycket och som skulle förmedla att vi är ett förbund för studenter som arbetar med studentfrågor. IUS däremot förde en kamp mot kolonialism, imperialism, Amerika och så vidare”, säger Iloniemi och skrattar.

FSF hade som policy att inte blanda sig i sådana splittrande frågor som hade att göra med kalla kriget. “Det var långt ifrån självklart eftersom det i många länder fanns mer eller mindre auktoritära regeringar som ville förvandla studentförbunden till ungdomsavdelningar för landets ledande parti. Vi emellertid betonade att studenterna ska ha rätt att sköta sina egna ärenden utan att staten hänger över axeln på en.”

Därför började FSF i stället ta del i International Student Conference, som förbundet deltog i tillsammans med de nordiska länderna. Ungefär 10 år senare avslöjades det att USA höll i ISC:s trådar – dold bakom scenen stod CIA, som finansierade verksamheten. FSF gick ur.

Mot politiseringens tid: 60-talet

Students as such-tänket kom till vägs ände på 60-talet då förbundet började reagera allt mer och ta ställning till internationella politiska frågor. FSF upprätthöll en vänskaplig relation till Sovjetunionen, men undvek att ta ställning till konkreta frågor. En konkret fråga lyckades man dock inte undvika. Planen var att anordna ungdomsfestivalen Maailman nuorison ja ylioppilaiden festivaalit i Helsingfors år 1962.

“Det kunde varken FSF eller flera ungdomsorganisationer smälta”, säger Seija Silventoinen, långvarig byråsekreterare vid FSF. Man upplevde att festivalen inte tjänade samma syften som FSF. Festivalen upplevdes som kommunistisk, och trots att temana var globala freds- och vänskapsteman, som FSF hade kunnat förbinda sig till, var man rädd för att festivalen skulle underblåsa politiska konflikter.

Trots uppbromsning beslutades det att festivalen skulle hållas i Finland. Inför dilemmat bestämde sig FSF för att förhålla sig neutralt till festivalen och deltagarna från hundratals olika länder.Förbundet tog emot besökare utanför festivalen, men i själva festivalen deltog FSF inte detta år.

70- och 80-talen framskrider i VSB-anda

Redan på 60-talet hade man börjat arbeta för en europeisk enhet över blockgränserna. FSF deltog aktivt i beredningen av ett regelbundet gemensamt möte, som fick namnet European meeting. Först i början av 70-talet befäste European meeting sin ställning som en förenande länk för den europeiska studentrörelsen. Detta var egentligen en följd av ett framgångsrikt möte som hölls i Helsingfors med FSF som värd.

Framgången föregicks dock av FSF:s beslut att återupprätta sina relationer med Sovjetunionen. Förbundet anslöt sig på nytt till sovjetfinansierade International Student Union, men inte som fullvärdig medlem.

”Problemet var naturligtvis att för oss var relationen till IUS en absolut förutsättning för att ordna European Meeting. Annars skulle de östeuropeiska studentföreningarna inte ha deltagit. Å andra sidan måste relationen vara sådan, att de västeuropeiska förbunden inte skulle tro att vi sålt oss själva till IUS”, säger Jarmo Mäkelä, dåvarande ledamot i FSF:s styrelse. “Vi kom på en VSB-lösning, det vill säga vi tog fram en paragraf i anslutningsavtalet som klargjorde att FSF följer Finlands officiella utrikespolitik i alla ärenden.”

“Jag skulle säga att vi under den tiden och ur ett internationellt perspektiv var ett mycket respekterat nationellt förbund. Både i öst och i väst. Förbunden i väst tyckte att ingen annan kunde fungera på samma sätt som vi, medan förbunden i öst tyckte att vi trots allt hade en konstruktiv anda”, säger Mäkelä.

Dock fortsatte relationen till det sovjetfinansierade IUS inte utan problem.

“Jag fick ta hand om en kris mellan IUS och FSF som fick sin början då IUS förutom FSF också bjudit in ett taistoitiskt studentförbund”, säger Marjo Timonen, styrelseordförande för FSF på 80-talet.“Vi konstaterade att det inte går att ha ett politiskt förbund vid FSF:s sida.”

“Vi skickade ett skrivelse om detta när IUS kongress skulle börja. Och vi hade ett förberedande möte dit jag gick med ett sådant mandat att vi nu måste få ett skriftligt svar på FSF:s skrivelse, där SYL erkänns som den enda organisation som företräder finländska studerande.”

Detta erkännande var en förutsättning för fortsatt samarbete mellan FSF och IUS, men att få det var inte lätt. “De hotade att de förklarar mig persona non grata och ringer utrikesminister Väyrynen.”

Till slut fick vi erkännandet och det slogs fast att FSF är den enda organisationen som representerar finländska studenter.

Tyngdpunkten i den internationella verksamheten flyttas till Bryssel

Efter Finlands anslutning till Europeiska unionen har FSF:s internationella verksamhet allt mer koncentrerats till Bryssel. Den europeiska studentrörelsen stöds av European Student’s Union, ESU, som FSF aktivt deltar i. FSF:s mål är att göra ESU till en allt större intressebevakare för högskolestuderande.

Nuförtiden är påverkan via ESU endast en del av FSF:s omfattande EU-verksamhet. FSF strävar efter att ta del i alla internationella utbildningspolitiska frågor, också i bland annat undervisningsministeriets internationella arbetsgrupper. Dessutom påverkar FSF Finlands EU-politik och samarbetar med finländska EU-parlamentariker för att se till att Finland och finländska ledamöter verkar inom EU för saker som är viktiga för FSF. År 2019 drev SYL aktivt sina mål för eurovalet och lyfte fram utbildningstemat under Finlands EU-ordförandeskap.


Texten är en del av en bloggserie som erbjuder glimtar ur FSF:s 100-årshistorik. För denna bloggserie har vi intervjuat FSF:s alumner och dammat av FSF:s arkiv.